Wow, det har gått en lång tid

Förlåt, insåg inte hur lång tid det hade gått sedan jag skrev på bloggen eller på fb tills min kompis påpekade det idag. Det har varit så mycket som har hänt, jag hade typt stängt av mig själv från yttervärlden för att sörja.
Min pappa gick bort helt plötsligt i februari. Han fick hjärtinfarkt & blev tagen via ambulans till akuten, & var sedan i intensiven i 3 dagar innan han fick (vad doktorer tror) hjärnpropp & gick bort den 18:e februari, klockan 15:18. Min pappa, min älskade & jobbiga pappa. Jag besöker hans grav varje vecka & sitter & pratar med honom. Vissa dagar känner jag mig stärkt utav honom. Andra dagar är jättejobbiga. Förra veckan var jättejobbig, för det kändes som om jag hade drömt alltihopa & att han inte hade gått bort: det var som om jag hade nästan glömt att han gått bort, & sedan bara helt plötsligt så kom jag ihåg & blev skitskraj & ledsen som om det nästan precis hänt.
Jag får börja skriva på bloggen igen, för jag har så mycket att berätta egentligen, men jag orkar bara inte just nu. Men jag ska försöka skriva varje dag, om det nu går.