Vad gör man?...

Vad gör man när ens hjärta går i sönder & istället för att bli bättre så går den ännu mer itu? Jag tror inte att jag klarar av mer smärta. Jag kan inte fatta att min pappa e borta. Mitt hjärta får unningar av att det e så & jag får en skarp smärta i bröstet & kan inte andas, så jag viftar bort tankarna & försöker ignorera tankarna på honom.
Jag kan inte ens beskriva smärtan, jag har aldrig i hela mitt liv känt en sådan smärta, en sådan överväldigande smärta som bara blir större för varje dag som går & som känns på alla plan, p" det fysiska, känslomässiga, andliga, psykologiska, på alla plan... det finns inte en enda plan där jag kan bara andas & inte känna smärta, jag kommer inte undan..
Jag älskar dig, pappa, jag kan inte fatta att du e borta. Jag kan inte ens låta mig själv tänka på alla saker som jag önskade att jag gjort & att jag visat dig & att jag sagt till dig, för det gör smärtan ännu skarpare. Jag behöver dig så mycket, lillan behöver dig. Förlåt att jag stressade dig så mycket. Snälla, kom & besök mig ofta, jag behöver dig varje dag... Jag kan inte ens andas pga smärtan; hur ska jag då kunna gå vidare?